Svensk ordbok 2009, webbversion
verb svängde svängt, pres. svänger
sväng·er1röra sig
i viss riktning
Nollhon svängde sig upp i sadelnsvänga sig ngnstanssedan 16402komma med undanflykter
komm.han försökte svänga sig men hon fick ur honom sanningensvänga sigsedan 17823med prep.med
uppträda på ett (avsiktligt) tydligt eller påfallande sätt
som kan uppfattas som skrytsamt; särsk. med fina el. lärda ord o.d.
komm.han svängde sig med de senaste modeorden från kultursidornasvänga sig med ngtsedan 1738Subst.:vbid1-351277svängande (till 1)