Svensk ordbok 2009, webbversion

sväng`a sig verb svängde svängt, pres. svänger sväng·er1röra sig i viss riktning Nollhon svängde sig upp i sadelnsvänga sig ngnstanssedan 16402komma med undan­flykter komm.han försökte svänga sig men hon fick ur honom sanningensvänga sigsedan 17823med prep.med upp­träda på ett (av­siktligt) tydligt eller på­fallande sätt som kan upp­fattas som skrytsamt; särsk. med fina el. lärda ord o.d. komm.han svängde sig med de senaste mode­orden från kultur­sidornasvänga sig med ngtsedan 1738Subst.:vbid1-351277svängande (till 1)